Homeopatens röst känns mörk och trygg genom telefonluren. Jag föreställer mig henne som en sydländsk Moder Jord med brunbeigea kläder och stort burrigt hår. När jag möts av hennes skandinaviska utseende och isblå blick på mottagningen blir jag därför först lite avvaktande. Men rösten och lugnet finns där, och det är denna trygga, varma röst som ska vägleda mig genom vårt över två timmar långa samtal.
Jag befinner mig snart i en stol mittemot henne med en kopp grönt te framför mig sakligt, utlämnande och utan omsvep berättandes om de avgörande händelser i mitt liv som lett till de processer jag är där för. Homeopaten ställer frågor som hjälper både mig och henne att hitta en röd tråd genom min livshistoria. Hon hjälper mig att se att jag lagt lager på lager på lager på den jag är och nu är det dags att skala av dem och hitta ut.
Jag ska få medicin av homeopaten. Det är en växt, en blomma. En flexibel blomma med ett rikt rotsystem, precis som jag. Blomman ska sätta igång saker i min kropp och mitt inre och jag ska observera. Den kommer att hjälpa min kropp på traven säger homeopaten, så att min kropp själv kan göra jobbet som ska göra mig mer balanserad.
På vägen mot t-banan efter vårt möte känner jag mig mycket lugn, mycket tacksam och mycket redo!
Labyrinten jag befunnit mig i känns inte lika komplicerad längre. Jag har ju vetat ett tag nu att jag tagit fel medicin. I morgon börjar jag ta blommedicinen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar