Verkligen HELT ur balans och fungerar inte normalt idag. Jag har känt hur detta har byggts upp nu under veckan och nu kommer the final cressendo av förlamande ångest. Vet inte vad jag ska göra av mig själv sådana här dagar. Orkar inte träffa människor men orkar inte vara själv heller så jag sitter kvar på jobbet i någon sorts dimma framför datorn. Konstigt nog så lyckas jag ringa mina samtal och göra det jag ska. Jag låtsas att jag är så glad och trevlig som jag låter. Tar en tidig lunch för att slippa vara social, ändå hinner jag inte undan innan en kollega slår sig ner och börjar fråga ut mig om min lägenhet och hur jag trivs. Jag svarar så kortfattat jag kan och går därifrån så fort jag kan. Orkar inte berätta om mitt tragiska liv (ja för så känns det idag, som om mitt liv och jag är fullständigt misslyckat och meningslöst).
I dimman så funderar jag ändå på VAD tusan det är som händer i min kropp sådana här dagar. Det kändes ju hur bra som helst i början av veckan!? Det känns lite som pms-veckan kunnat kännas, men det är inte rätt tid och jag tar p-piller mot pms. Kanske har de inte kickat in som de ska, har bara käkat dem i 1,5 mån.
Har bokat tid hos homeopaten på tisdag, hon är bra att prata med. Behöver bena ut en del tankar jag fastnat i och få rätsida på saker.
Några saker är säkra: Jobbet, att jag har ett jobb - det hjälper! OCH träningen och målet det hjälper också.
Något annat som hjälper är att veta att "det blir bättre!". Det vänder snart, det kommer inte kännas så här för alltid.
Du verkar lite deppig du. :( Isolering är det lättaste att ta till när man känner sig låg, och ibland kan det vara lika bra. Men du skulle behöva komma ut lite tror jag. Gå en kvällskurs kanske? :) Men du hinner väl inte heller med jobb och träning och allt... Du kanske helt enkelt är trött?
SvaraRaderaDet är ju just det att det blir svårt att hinna med! Men du har rätt i att jag behöver lite mer socialt umgänge i mitt liv. och då inte dejter eftersom det oftast mest blir komplicerat för mig. Jag behöver kompisar att hänga med. Jag dricker inte alkohol nu som sagt pga att jag inte riktigt fixar det. Har många roliga vänner som jag kunnat ta upp kontakten med, men tyvärr känner jag att alkohol ofta har en för stor och avgörande del i deras sätt att umgås och som det är nu så fixar jag inte det. Sen har vi dem jag gillar att hänga med och där det är ömsesidigt men av någon lustig anledning får vi inte till det!! Jag har en kollega, en tjej på jobbet som jag verkligen gillar..ska nog fråga henne om hon vill hitta på nåt någon gång..kanske.
SvaraRaderaJag vet vad du menar, jag har många kompisar som jag bara går ut med i princip. Man måste vara hård och fråga om man kan se en film eller så. Säger de att man borde gå ut istället, så kan man svara "Är jag så trist att umgås med?". Jag fattar inte varför man alltid ska dricka. Jag älskar filmmaraton eller bara promenad, så länge man får snacka lite. :)
SvaraRaderaJa men fråga henne! När det känns som att det passar. :) Man ska alltid ragga upp snälla människor så att de stannar.
Ja precis! Det blir nästan en förolämpning mot ens personlighet typ "du är roligast när du är full!". Förresten, DU får gärna säga till om du vill ha filmmaraton någon gång, så kan vi snacka träning å sånt också! Hade blivit kul tror jag! :)
SvaraRaderaJag ställer gärna upp på filmkväll eller en promenad eller vad som ;)
SvaraRaderaVad kul Jess! Nu blir jag glad, en tränings- och fim/promenadkompis i ett! Perfekt! Vi får höras mer om det! :)
SvaraRadera