12-veckorsutmaningen m.m

Nu har jag funderat lite och kommit fram till att jag vill skriva ett inlägg om det här trots att det känns lite jobbigt och jag är rädd för reaktioner.

Igår skrev jag här på bloggen att jag skulle träffa en pt på nya gymmet, att jag såg fram emot det och att jag bla tänkt diskutera vad som inte funkat i 12-veckorsutmaningen. Jag fick då en väldigt otrevlig kommentar med diverse personangrepp från en person jag aldrig träffat, vilket ledde till att jag fick så ont i magen att jag inte kunde sova.

För att undvika sånt i fortsättningen och för att klara ut misstolkningar så vill jag ännu en gång skriva att jag är jätteglad och tacksam för 12-veckorsutmaningen! Den har hjälpt mig på så många olika sätt och har lärt mig massor, om det har jag redan skrivit här. Men eftersom det tydligen inte gått fram så skriver jag lite mer om det här också.

Samtidigt som jag slet och kämpade arslet av mig hade jag otroligt kul med Emma-Lee och de andra tjejerna. Det var mycket den positiva stämning mellan oss som gjorde att jag såg fram emot passen varje gång och orkade fortsätta kämpa! Jag tycker också att jag fått fina resultat: jag är starkare, mer tonad, mer uthållig, har bättre hållning, är tightare och gillar min kropp mer och mår bättre! Har fått höra mycket positivt från folk i min närhet ang min förändring under de här 12 veckorna.

Det kan finnas flera anledningar till varför jag inte nådde så pass bra och mätbara resultat som de andra. Några jag funderat på och fått höra från andra träningskunniga är att jag under 4 mån innan 12-veckors hade en ganska stor minskning i vikt och mått (viktminskning – 6,5 kg, mått midja – 9,5 cm, höft – 8,5 cm, lår – 5,5 cm ni kan se detta under mina resultat.)

Jag gjorde några få snedsteg under 12-veckors men höll mig alltid till kcaloriantalet och ofta hamnade jag under så det kan också vara en förklaring (vissa träningskunniga menar att jag ev. ätit för lite och att kroppen därför ”sparat in”).

Hur som helst så har jag lärt mig extremt mycket av Emma-Lee både om kost och träning och har full respekt för det hon gör. Jag har aldrig sagt att jag är missnöjd med 12-veckors eller med Emma-Lee, tvärtom.

När utmaningen var slut hamnade jag och Emma-Lee i en konflikt som jag tycker får stanna mellan oss. Den är dessutom så vitt jag vet utagerad nu och vi har önskat varandra lycka till och gått vidare från det.

Jag känner att jag måste kunna få skriva i min egen blogg om mina nya planer utan att bli påhoppad på så otrevliga vis som jag blev inatt. Jag vill inte vara i något bloggbråk, får enorm respekt för alla bloggare som tvingas stå ut med påhopp dagligen, det hade jag aldrig klarat av.

Så till er som läser detta: kärlek och frid till er och låt oss ha respekt för och vara hövliga mot varandra i fortsättningen, okej?