Jag är fortfarande bakis efter fredagens äventyr och nu börjar jag känna att det inte riktigt är värt det. Jag är helt slut, har huvudvärk är uttorkad (trots att jag dricker massor av vatten) har inte någon riktig aptit och när jag ser mig i spegeln ser jag glåmig ut med påsar under ögonen. Jag har ingen riktig träningsork och efter vad jag läst så är det inte så bra att träna när man är bakis heller.
Det känns inte värt det! Jag får helt enkelt lära mig att ha kul utan alkohol! Det jag är mest rädd för är att andra ska tycka jag är tråkig (haha fjortisproblem)!
Jag har varit ganska nervös när det gäller Beach 2011 och att berätta om den för min nya dejt (som mer och mer börjar likna en pojkvän). Han är duktig på att laga mat och gillar att fixa och dona i köket och bjuda på god mat. Jag är lite orolig att han inte ska förstå hur viktigt det här med träningen och kosten är för mig. Jag har ju slarvat nu i ett par veckor (även om jag försökt ha lite koll) och tappat fokus lite. Så nu är det hög tid att planera framåt för de 12 veckor som Beach 2011 pågår. Eftersom vi ju kommer att fortsätta träffas (och äta ihop m.m) så måste han ju få veta om denna nya utmaning och hur jag tänker kring den. Jag har verkligen dragit ut på det men igår när vi inte skulle ses av olika anledningar så tog jag mig tid och skrev ett litet brev till honom som jag skickade! Nu återstår bara hans reaktion på det. Scary!!
Men det är väl inget att vara nervös för? :-D I princip går ju all mat att anpassa, bara byta ut lite ;-)
SvaraRaderaKram