fredag 18 mars 2011

Black Swan

Black Swan (2010)
Regi: Darren Aronofsky

Jag har nu sett filmen två gånger. En gång hemma och en gång på stor duk (blev bjuden).
Efter att ha avverkat de smått obehagliga skräckfilmseffekterna första gången så blev det lättare att fokusera på andra saker nästa gång. T.ex. den klistriga, klängiga modern och den dysfunktionella ömsesidiga beroendet mellan henne och huvudpersonen/dottern Nina.

Ninas psykos som växer sig starkare i takt med att pressen ökar är snyggt skildrad men jag kan inte hjälpa att tänka att psykoser oftare handlar om att höra röster än så tydliga visuella hallucinationer. Men klart det är klart att synhallucination är mer ultimata som filmiskt uttrycksmedel. 

  Några saker stör mig och gör att jag inte riktigt kan köpa storyn helt. T.ex. porträttet av Lily som den nya ”farliga tjejen” känns lite väl klychigt. Måste hon både tjuvröka, locka med partyknark OCH ha en tatuering? Vi fattar grejen liksom, vore mer intressant att porträttera henne som det spännande hot hon ska utgöra för huvudkaraktären utan att ta till alla dessa klyschor. Sen har vi producenten Leroy som även han känns aningen tillgjord och tjatar lite väl mycket om att Nina måste ta fram sin mörka sida, sin ”svarta svan” och frigöra sig sexuellt, det blir nästan lite överdrivet. Frågan jag inte kan låta bli att ställa mig är varför i hela världen kan inte en annan person t.ex Lily dansa den svarta svanen då om det nu är så svårt för huvudpersonen, problem solved liksom!? (jo jag vet att det är där i utmaningen ligger och det är det som ska visa dansarens storhet, men eller hur slås man av tanken?)

En annan sak jag frågar mig är om man verkligen kan vara så skör som Nina i en högpresterande miljö och klara av de krav som ställs på en samtidigt som man är på väg in i en psykos som bara blir värre? 

Natalie Portman som fick en Oscar för sin roll i filmen 
Black Swan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar