tisdag 18 januari 2011

Endorfin junkiee!

När jag kom hem från jobbet idag var jag ilsken, trött och irriterad. Jag svor och slängde saker här hemma och kände att livet var orättvist. Jag var arg på en mängd saker som bristande resultat på vågen, trötthet som kommer av för lite sömn som kommer sig av att jag inte kommer i säng på kvällarna eftersom jag inte vill att mitt liv bara ska handla om jobb och träning (tv-tittande och chatt måste ju också utgöra en väsentlig del - speciellt sena kvällar) nedstämd över att jag aldrig känner att jag är bra nog på jobbet. På dåliga skor från H&M som det läcker in äcklig, brun kall snöblask i och på det tröstlösa, otrevliga vädret som gör allt så fult.

Inte kunde jag ana då att jag några timmar senare skulle vara fylld av lycka och ett harmoniskt lugn. Jag betalade ifs ett ganska tufft (men roligt) pris för denna känsla men det var det värt.

Ikväll var det crossfit och vi körde 4 varv. Den här gången hade Emma-Lee höjt vikterna på alla hantelövningar. Det var jobbigt, det var svettigt men vi klarade det på lite mer än en halvtimme. Därefter körde jag först 30 min på "elipsen" (den tyngre och vidare cross-trainern) och sen de sista 15 min på crosstrainern. Jag varierade tyngd och hastighet på båda.

Den positiva känslan infann sig när jag avslutat träningen och var på väg till bussen och den sitter i än.

Alla som går in i svackor under vinterhalvåret borde testa att köra ett intensivt träningsprogram. Träning är den bästa medicinen och den har verkligen räddat mig den här hösten/vintern.

Så här såg crossfit-passet ut (OBS 4 varv!!)

  • 10 chins
  • 10 benböj
  • 10 frivändningar
  • 10 bicepscurls
  • 10 fällkniven
  • 10 bröstpress
  • 10 smithrodd
  • 10 fällkniven med rotation
  • 10 tricepspress
  • 10 djupa utfall
  • 10 tåhävningar
  • 10 ryggresningar
  • 10 underkroppslyft
  • 10 plankan med benindrag

2 kommentarer:

  1. Know the feeling. Och ja, träningen räddar allt. :) Därför är den så bra.

    Och jag tror visst du är tillräckligt bra på jobbet. Du måste sluta klanka ner på dig själv! Du gör väl mer än ditt bästa, eftersom du verkar vara en sån där som alltid ska bevisa sig bra och har höga krav på sig själv. Am I right? Jag är likadan, men när man jobbar dubbelt så hårt för att visa andra hur bra man är så måste man sätta ner foten. Jag tvivlar inte på att du är bra på ditt jobb, men jobbet definierar inte den du är. Its for make a living, not replace your living.

    Men ja, det kan ju lätt bli så att du bara tränar och jobbar, vilket gör att du får för lite egentid. Det är verkligen en uppoffring du gör för att genomföra det här, och det är just det som gör det så tufft. Ingen kan komma och säga att du inte satsar helhjärtat, men du kan inte heller alltid ge 110% på allting. Förstå hur duktig du är! Fuck vågen, fuck skorna och fuck vädret.

    (Försöker bara köra lite peptalk, du kan ignorera mig om du vill!)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Naw du är alltid så uppmuntrande! Just nu går jag omkring med en gnagande känsla av att jag inte är bra nog på jobbet. Kan verkligen känna igen den här "dålig självkänsla-grejen" att "jag måste visa att jag är bra för annars så kommer de fatta att jag inte är så bra och inte kan något egentligen". Snart kommer de inse att de valt fel person för det här etc! Lite tänker jag att folk ser mig svag och en som man inte kan räkna med för att jag var sjukskriven 2 veckor innan. Men jag måste fatta att en hel del handlar om brist på struktur på arbetsplatsen också och typen av jobb jag gör som kräver en del.. (kan inte säga mer om det).

    Tack, tack, tack för pepping! Blir jätteglad och peppad!! Kram

    SvaraRadera