Det har snurrat på rätt bra här för mig ett tag och jag har blivit utmattad får man nog kalla det. Jag har alltså behov av att ta det väldigt lugnt med allting ett tag. Bara stanna upp lite och dra in på kraven på mig själv (som ofta är för höga för att jag ska klara av dem) och detta gäller i högsta grad kraven kring min träning och kost, speciellt de krav jag har på mig att nå vissa resultat.
Tyvärr så har det kommit till en punkt när träningen slutat vara något kul jag ser fram emot snarare har det blivit ett krav, något som jag måste göra och andra viktiga saker i mitt liv som det sociala och även fokus på mitt jobb har tagit stryk. Jag har varit rätt hård mot mig själv och när jag inte klarar att träna så många pass i veckan jag känner att jag borde så har jag fått extremt dåligt samvete och slagit på mig själv mentalt. Långt ifrån varit min egen bästa vän alltså. Är det inte lusigt hur hård och elak man kan vara mot sig själv? Man skulle ju aldrig vara det mot någon annan.
I mitt jobb kommer jag i kontakt med många fantastiska människor som varit med om allt möjligt i sina liv. Bland annat folk som hamnat i ett träningsmissbruk och just hets när det gäller vikten och träningen. Vissa av dem har tränat på elitnivå. Detta har fått mig att tänka till på varför jag gör det jag gör och om jag verkligen mår bra av det tempo jag kör? Om man börjar få en osund syn på det här med vikt och kropp och träning så är det ganska svårt att ta sig ur det. Man kan hamna i ett mentalt fängelse man aldrig riktigt kommer ur.
Jag tror att det är viktigt för mig just nu att jobba på min självbild min självkänsla och mitt inre välbefinnande. Jag behöver komma ikapp där! En människa som gillar sig själv på riktigt och är avslappnad med sin kropp trots brister, det är en underbar människa för mig. En sådan människa lyser på det där fantastiska sättet som gör den så galet vacker, attraktiv och härlig att vara med. En sådan människa vill jag vara och bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar